Kalaslördag

Äntligen...har man fått lite mer sömn. Vilma har efter detta amnings-avslut sovit såå dåligt. Hon har senaste veckan varit vaken 2-4 timmar i rad VARJE FÖRBANNADE natt.. jag har känt mig sååå sliten och ser sååå sliten ut också, det har jag nämligen fått höra:)
MEN som sagt inatt vände de. Oscar fick ta läggningen och fram till 23 så fick han gå upp två ggr och stoppa in nappen, sen har jag stoppat in nappen en gång, sen sov hon till 4,45, då verkade hon hungrig, fick lite ersättning och somnade utan problem om. Själv var jag i chock och låg på spänn så jag kunde inte somna men de e skit samma för jag va glad ändå, och sen vakna hon vid 6, då tänkte jag okej, detta är ju helt okej tid att hon vaknar så jag tog upp henne i min säng och tänka sig, att då somnar ungen om igen och sover till kvart i 8. Nu håller vi bara tummarna för att det fortsätter i samma bana.

Igår gick jag efter alla dessa nätter i nån sorts dvala. Åkte iaf. till City Gross och handla lite ingredienser sen hem och hade bakmaraton för idag kommer familjen över på födelsedagsfika här.

Oscar jobbar så jag har städat, bakat och fixat medans båda barnen hållt igång...tycker jag varit lite duktig faktiskt!
Nu är allt klart och jag hann tom. sätta mig en stund i soffan!

Sen kommer även Steffie och Hector ut till kvällen, myyyys!!

Nu ska jag tända lite ljus här hemma i höstmörkret!


Kalas....och uppskattning

Jaha då var man plötsligt närmare 30 än tjugo...attans jag som inbillar mig att jag fortfarande är 18...de får jag nog lägg ner nu.

Vädret under min födelsedag va inget som stått på önskelistan direkt...jag lovar. Vilma var först ut att uppvakta mig, redan vid 01 tyckte hon vi skulle börja fira och hennes uppvaktande höll på ända till klockan 04.30, party party!
Sen vart det desto trevligare, då mina favvokillar väckte mig med sång, nybakade scones och blommor innan dom stack iväg på jobb och dagis!
Mamma och jag skulle åkt iväg och fikat och myst lite på dagen men eftersom jag (tills igår kväll) inte hade några vinterdäck och pappa hade deras bil så hämtade jag mamma istället så var vi för en gångs skull bara här hemma och tog de lugnt, fikade, åt lunch och spelade spel.

På kvällen fick vi sällskap av en annan favvokille, Micke som även han uppvaktade mig med ett sk. "sunday survival-kit for girls", innehållande en jättefin pyjamas och filmklassikern "Nyckeln till frihet".

Inte nog med att jag blev 25 igår, Vilma blev ju dessutom 7 månader...så fort det går!

Idag var det slut på firandet och dagen har ägnats åt allvarligare saker som att köra pappa till sjukhuset. Satte mig och väntade med Vilma i cafeterian på Radiumhemmet och vart man än vände blicken stod det pilar och namn på olika cancermottagningar och verkligheten kröp inpå en då man satt där och såg så många sjuka människor.
Man får sig en tankeställare och påminnelse om att leva i nuet och uppskatta det man har i livet!

♥VILMA 7 MÅN♥

(fotad av storebror)






Grattis min Peffie-love

Idag fyller världens bästa Steffie 25 år!!

Vi har så många roliga minnen ihop...farfars-moppe, skogshororna, snor&blek-smyg-tecken, hennes samtal till mig mitt under värkarna från förlossningen... och vår senaste fylla ihop hrmmpf=)

Även om det ibland går alldelles för länge mellan tillfällena vi träffas nu när vi båda har fullt upp med barn och jobba och allt så är det lika härligt varje gång vi ses för vi känner varandra rakt igenom!

Ingen är lika sprallig, härlig och ärlig som denna varelse...

Attans att alla gamla bilder ligger på andra datorn...







Vilma har blivit stor...

Jaha, då har det gått nån vecka sen man skrev.

Har jobbat och haft fullt upp med allt och inget som vanligt!

Helgen inleddes med operation-sluta-amma...och AJ AJ AJ vad ont jag har haft.

Trodde aldrig att jag skulle amma så här länge som jag faktiskt har gjort. Visserligen så har jag inte ammat i princip alls dagtid på säkert nästan två månader för då har hon inte varit intresserad men på natten ska hon minsann ha minst 4 gånger och egentligen har jag fått nog för länge sen men jag har inte riktigt orkat ta tag i det, det har varit så enkelt att bara lägga henne vid bröstet på natten och då få slumra om igen både hon och jag.
Men som sagt nu var det dags att med blandade känslor ta steget. Viggo ammades två veckor...Vilma nästan 7 månader... Jaja, jag tyckte det va lika bra att göra det "den hårda" vägen så i fredags kväll lämnade jag Vilma med Oscar och åkte till mamma och pappa för att sova min första hela natt på minst 7 månader. Hemma gick det över förväntan.

Klockan 05 vaknade jag av att mitt linne var dyblött och med jättesmärta och så har det fortsatt...med smärtan alltså...I lördags hade jag så ont att jag inte kunde ens röra mina armar, fick sätta mig vid ugnen med högsta värme och försöka pumpa ut lite. De är synd man inte får behålla sizen och formen man hade vid detta tillfälle...nåt skulle man ju fått för man ställt upp som mjölkko så här länge tycker jag!

Nätterna hitills går sakta men säkert frammåt, mycket buffand och stoppa i nappen men inga direkta utbrott och långvak så förhoppningsvis kan hon snart sova ordentligt. Hon är iaf. inte lika enkel på natten som sin bror varit=)

Frustrerad är hon också min lilla, hon vill gärna ta sig frammåt och ställer sig i krypställning men där tar det liksom stop, hon kommer inte frammåt utan bryter ihop i tårar istället...snart så!

Idag var farbror Johan här så jag passade på att skicka ut honom på promenad med barnen så jag kunde få städa undan här hemma. Dessutom har Oscar lyckats laga våran dammsugare så nu kunde jag äntligen utrota våra dammråttor som huserat här alldelles för länge.
Ikväll överaskade jag Viggo med att uppfylla en av hans önskningar sedan länge, ett eget skrivbord på rummet...vart riktigt mysigt och han vart jätteglad!

Nu är Ozzy på träning och jag ska sätta mig i soffan och vika tvätt framför TVn!

Lite bilder från veckan som varit

Hade en mysig dag med Sara & Elise i fredags

Dagiskorten kom i torsdags


Viggo fotar mamma och lillasyster hemma hos farmor i lördags...och instruerar mamma i hur man ska posa







Det räcker att man jobbat två dagar och me...

mms_img56631 (MMS)

Det räcker att man jobbat två dagar och med andra ord träffat barnen mindre,för att inse att man måste ta vara på den tid man har med dom. Tvätten,disken,städningen och allt fix kan ju faktiskt vänta men med barnen måste man ju leva i nuet...ta vara på tiden som går så jäklarns fort. Idag när jag hämtat Viggo fick allt annat vänta. Han har kommit i skymundan så mycket här hemma på sista tiden och det känns som vi bråkat alldelles för mycket så idag var det kurrigömma,muffinsbak och lek som gällde ända fram tills han somnade utmattad på soffan. Och i soffan har även jag blivit kvar...men imorn när Viggo är på dagis då är det återställning av oordningen här hemma:)


RSS 2.0